Basker - Dag 2 & 3

Kommer bli en hel uppsats om jag ska skriva om intryck å allting om de vi gjorde, men vi får se hur långt det blir...

Trots beredskappen vi hade undet natten behövde vi inte gå upp tidigare än vanligt. Vid halv 7, utan någon frukost, drog vi iväg utanför boden och in på nån skogsväg där vi skulle ligga och spana på tunga fordon under 7 timmars tid. Det var ganska segt och med alla mygg dom har här uppe så var det ju nära att man ballade ur, men det gick vägen. Vid halv 11 fick vi nåra grönpåsar så vi fick en halv lunchportion som var välbehövlig.
När vi var klara blev vi upphämtade och åkte hem för att förbättra maskeringen i ansiktet och kompletera med massa torra extrakläder. Vi hade fått reda på att vi skulle agera närskydd åt GRK när dom sköt skarpt, men så var ju inte riktigt fallet.. vi blev utkörda i skogen vilket tog typ 35 minuter med bil och vi anade att allt inte riktigt var som det skulle. Vi ställe upp med dom och fick en plats på en karta vi skulle till. Så vi började gå och det var nog bara en 2 km så skulle vi upp på en bergstopp. Med stridspackning, stridsutrustning och en icakasse med sand så började vi gå upp. Tog nog bara 12 minuter nånting så var vi uppe med riktigt schysst utsikt över övningsområdet. Där skulle GRK skjuta nå 8mm raketer eller va de var och spränga en kuliss. Gick inget vidare för dom och Dahlberg från koket lyckades olyckligtvis få en spricka i armen så han avbröt.

När vi hade skjutit klart gick vi ner och gick nån km tills vi kom till en fors som korsade vägen som vi såklart skulle gå över. Av med brallor och kängor för attt sedan bli myggbiten av nåra miljoner hungriga moskitos, inte så trevligt... Men vi badade över i den ändå ganska varma floden och satte fart mot nästa mål på kartan som var ungefär 4-5 km bort eller nått sånt. Väl framme där blev vi tilldelade varsin stridsvagnsmina med handtag som väger typ 15kg som lite extra vikt. Sen skulle vi gå vidare ännu längre, tog säkert 3 timmar till vi var framme, och där tävlade vi med dom andra om att koka upp vatten först. Ingen intressant tävling då förstapris blev en lightcola på 50cl till vinnarna som var 14 st...
Sen efter det hade vi väntläge i 2 timmar tills vi kl 22.00 skulle gå, med minorna, 2,5 km på 30 minuter vilket blev ganska hetsig march. Vi var ganska säkert vid det här laget att det var slutet på våran baskermarch, men ack så vi bedrog oss. Väl framme var det en SIB-stad (där man övar strid i bebyggelse), alltså massa kulisser av hus. Där skulle vi söka igenom ett hus på 3 minuter och leta efter någon typ av föda som vi ändå misslyckades med och vi fick "köpa" ett kilo kassler om vi klarade av att rusha bort till en vägg och tillbaka på 1 minutet vilket vi gjorde. Sen fick vi lämna minorna (äntligen!!!) och fylla på med vatten.

Nu har jag inte skrivit så mkt om hur vi kände oss eller hur jobbigt det var, men jag kan lätt säga att det har varit det värsta jag gjort i hela mitt liv, man liksom spurtade till varje mål på reservbatterierna för att sedan börja marcha efter 2 mintuer rast till nästa ställe... sjukt jobbigt, speciellt där när vi sökte efter köttet.

Efter att vi fått köttet fick vi ett nytt mål på kartan som låg grymt långt bort, var väl en 7-8 km bort som vi skule marchera i egen takt till. Vi kom fram vid 24.00 ungefär och blev informerade om läget. Det var så att vi skulle övernatta där för att sedan marchera iväg dagen efter kl 8.
Vi gjorde upp en eld och grillade våran kassler vi fått eftersom alla var skithungriga när vi inte fått någon frukost och bara fått en halv lunch.
Till tält använde vi våra regnskydd som är typ 2 meter långa och 1 meter brett. Vi flätade ihop våra och fick ihop en halvmåne som man fäste upp mot ett träd. Så ner på backen i mossan med liggunderlaget och försöka sova när det regnade ,och kallt som fan var det. Tror klockan var runt halv 2 när vi gick och la oss och man kan inte säga att vi fick nån värdefull sömn direkt... vaknade vid halv 6 ungefär.

Nästa dag hade vi en halvtimme på oss att marchera bort till en skjutbana och det var precis att vi klarade det. Där fick vi göra en skjutning på 30 meters håll mot 3 st typ ölburkar med 18 patroner uppdelade på oss 5 och vi skulle få ett pris om vi lyckades skjuta ner alla 3.
Utan frukost i magen och fortfarande hungrig lyckades vi ändå skjuta ner alla burkarna och vi erhöll 4 st "energidryckspåsar" som är ett pulver man blandar ut med sitt vatten... yeey jättebra frukost. Jag hällde i mig dedär jäkla pulvret som kändes som enbart socker som inte långt där efter skulle kicka in som värsta partydrogen. Helt "hög" på socker spinnade jag på som satan och dom andra hängde på. Tror vi gick i en timma ungefär när vi började skymta byggnader som inte ligger allt förlångt ifrån I19 så humöret åkte upp rejält. Väl framme fick vi veta att det var snabbmarch tillbaka till I19 utan packning så den slängde vi in i några bandvagnar. Vi vilade ungefär 8 minuter (vi var heeeelt slutkörda när vi kom till denhär platsen) och sen var det dags för "fälttest" (2km med stridsutrustning). Vi startade en grupp i taget och vi startade sist. Att jogga var nästan helt omöjligt efter vår långa march vi haft totalt, men vi misstänkte att det var sista momentet så vi körde på så att vi nästan svimmade. I mål kom vi och inte sista iallafall, 6 minuter före dom som var sist :)
Nu var vi ju helt säkra på att det var slut eftersom vi satt på kaserngårn, men inte det. Istället blev vi tilldelade dom där jävla minorna igen och skulle ut i vårat mortionsspår till en brantaste backen såklart som låg 5 km bort. Lessna och sura som fan började vi gå i typ 2km/h för det var verkligen reserv-reserv batterier som inte existerade som gjorde att vi "orkade" vi ramlade omkull efter typ 100 meter och jag var så nära på att bryta, helt gråtfärdig.. Men vi kämpade upp och gick 50 meter till när vi ser befälens bil och dom står där och flinar och säger till oss att vi ska gå och sätta oss på en parkering. Då började jag faktiskt gråta litegrann på riktigt för att det fanns en liten chans att vi skulle slippa gå till dendär satans backen och det var verkligen det bästa på hela jorden som kunde hända just då. Vi vilade i ca 10 minuter och fick reda på att vi skulle in på kasernområdet igen och viskningarna började sprida sig då nästan alla trodde att "nu är det fan över, vi har klarat det". Släpandes på jävelsminerna gick vi sakta som en sköldpadda in på kasernområdet igen och ställe upp och blev tackade av vårat befäl med beröm osv och dom sa att nu var det dags för lunch!

Till lunch fick vi grillad entrecot med potatissalla + chorizo till efträtt. Det var nog den skönaste känslan som finns, att veta att man klarade den långa marchen. Att sluta 9an eller ta studenten var ingenting i jämförelse med hur detta kändes.
Det var inte 2 eller 3 gånger som man gick som en zombie och kämpade med att sätta fötterna frammför varandra hela tiden istället för att trilla omkull som kroppen tyckte. Det svartnade för ögonen några gånger med det var bara att bita på och Johansson (gruppchefen) peppade oss hela tiden att fortsätta gå och inte stanna.
Det är nästan ingen ide att försöka beskriva den känslan som fanns i kroppen hela tiden under marchen, det var helt enkelt ett jävla helvete att gå och jag hoppas verkligen vi aldrig behöver göra något liknande igen, även fast det var kul på nått konstigt sätt. :S

Nu är det FOTVÅRD som gäller för hela slanten då dom skavt ganska rejält mot kängorna osv, sen ska duschen få ett långbesök också. NU ÄR DET SOMMARLOV!!!! (imorn iaf)